Wednesday 17 October 2012

Theo Angelopoulos - grekisk filmskapare

Ett gästinlägg av Ulf Wiman

Theodoros Angelopoulos 1935-04-17 till 2012-01-24

Theo började studera juridik i Aten, men avslutade sina studier för att läsa på Sorbonne i Paris och studera litteratur. 

När han hade avslutat sina studier, ville han läsa på School of Cinema i Paris men valde i stället att resa tillbaka till Grekland. Där arbetade han som journalist och kritiker för tidningen "Demokratiki Allaghitills den förbjöds av militären efter statskuppen och juntans intåg


Som varande arbetslös bestämde han sig för att göra sin första filmAnaparastasi (1970). Hans internationella framgångar blev trilogin om Greklands historia från 1930 till 1970 bestående av Dagarna 36 (1972), O thiasos (1975)och Oi kynigoi (1977)



Efter militärjuntans fall i Grekland, flyttade Theo till Italien, där han arbetade med italienska RAIHans filmer blev då mindre politiska och lite mer slätstrukna.

Hans främsta kännetecken är extremt genomarbetade kameratagningar utan klipp. Rekordet är 6,5 minuter utan klipp. 

Allt utspelar sig framför kameran som sakta åker eller zoomar medan filmen utspelas. Även dialogen kan vara minimal, då det är bilden som talar.

För oss svenskar är väl ”Odysses blick”, ”Evigheten och en dag” samt ”Tårarnas äng” de mest kända, men det är bara en del av hans verk omfattande 16 långfilmer plus några kortare noveller. 



Theo är Greklands svar på Akira Kurosawa, också han en mästare. 

Att översätta Teos filmer till svenska är en artistisk frivolt, då han blandar friskt mellan grekiska, engelska, italienska, bulgariska, turkiska och ryska!

Ulf Wiman






Tack Ulf!
Ulf har skrivit detta till Piteåtidningens kultursida där det ska publiceras i november, men jag har fått tillåtelse att förpublicera det - verkligen snällt.

Det var otroligt sorgligt hur denne store filmskapare dog i januari i år. Han blev påkörd av en motorcykel mitt under filminspelningen av vad som kom att bli hans sista film, "The other sea".





3 comments:

Anna Karin said...

..Evigheten och en dag!... vilken fantastisk filmtitel... liksom de andra. Kram

Uffe said...

Jag måste bara inlägga: Alla de riktigt stora mästarna dör... Akiro Kurosawa 1998, Ingmar Bergman 2007 och så Theo 2012. Vem står på tur härnäst?

Ok, jag vet att mitt intresse är lite knepigare filmer, men jag älskar bildspråket och klarar mig bra utan orangea explositioner hela tiden. Tag bara Spielbergs "Super 8" som ett lysande exempel... Där spårar det verkligen ur bokstavligt. Det är ljusår från "E.T". Nog för att jag gillar Action, men lite måtta får det vara...

Har ni funderingar om film eller frågor, så sänd gärna ett e-post med frågan till mig. Jag svarar så gott jag kan med mina 36 års erfarenheter inom branchen.

Eva in Athens, Greece said...

@Anna Karin
Håller med dig!

@Uffe
Jag kommer i alla fall definitivt att fråga dig, Ulf!