Theo Angelopoulos - grekisk filmskapare

Ett gästinlägg av Ulf Wiman

Theodoros Angelopoulos 1935-04-17 till 2012-01-24

Theo började studera juridik i Aten, men avslutade sina studier för att läsa på Sorbonne i Paris och studera litteratur. 

När han hade avslutat sina studier, ville han läsa på School of Cinema i Paris men valde i stället att resa tillbaka till Grekland. Där arbetade han som journalist och kritiker för tidningen "Demokratiki Allaghi" tills den förbjöds av militären efter statskuppen och juntans intåg. 

Som varande arbetslös bestämde han sig för att göra sin första film, Anaparastasi (1970). Hans internationella framgångar blev trilogin om Greklands historia från 1930 till 1970 bestående av Dagarna 36 (1972), O thiasos (1975), och Oi kynigoi (1977). 

Efter militärjuntans fall i Grekland, flyttade Theo till Italien, där han arbetade med italienska RAI. Hans filmer blev då mindre politiska och lite mer slätstrukna.

Hans främsta kännetecken är extremt genomarbetade kameratagningar utan klipp. Rekordet är 6,5 minuter utan klipp. 

Allt utspelar sig framför kameran som sakta åker eller zoomar medan filmen utspelas. Även dialogen kan vara minimal, då det är bilden som talar.

För oss svenskar är väl ”Odysses blick”, ”Evigheten och en dag” samt ”Tårarnas äng” de mest kända, men det är bara en del av hans verk omfattande 16 långfilmer plus några kortare noveller. 

Theo är Greklands svar på Akira Kurosawa, också han en mästare. 

Att översätta Teos filmer till svenska är en artistisk frivolt, då han blandar friskt mellan grekiska, engelska, italienska, bulgariska, turkiska och ryska!

Ulf Wiman






Tack Ulf!
Ulf har skrivit detta till Piteåtidningens kultursida där det ska publiceras i november, men jag har fått tillåtelse att förpublicera det - verkligen snällt.

Det var otroligt sorgligt hur denne store filmskapare dog i januari i år. Han blev påkörd av en motorcykel mitt under filminspelningen av vad som kom att bli hans sista film, "The other sea".

"El Greco", regisserad av Yannis Smaragdis

Ett gästinlägg av Ulf Wiman!

Eva bad mig att skriva lite om grekisk film. Så okej, här kommer ett litet gästinlägg.

Grekisk film säger ni och skakar på skallen! Jodå, greker kan göra film och mycket bra sådan. Jag ska inte ta upp Theo Angelopoulos här utan han får komma till tals senare…

Jag börjar med Yannis Smaragdis och hans höjdare ”El Greco” . Det är en av de bästa filmerna från den grekiska filmscenen. Inte för att jag är med som statist utan för att den berättar en historia om Domenicos Theotokopoulos känd för alla som El Greco.

Naturligtvis så börjar historien på Kreta (var annars) där han hade sitt ursprung. De första 20 minuterna är filmade på Kreta med delvis inklippta scener från Rhodos gamla stad och borgen.

El Greco var en rebell. Han hade sina egna tankar och åsikter. Filmen har inga megaskådisar utan Nick Ashdon gör huvudrollen (trevlig kille). Domenicos var en kompromisslös konstnär och förkämpe för frihet samt en sökare av kärlek och frihet. Allt detta under den spanska inkvisitionen.

Filmen skulle kunna vara mitt eget livs historia. "El Greco" finns inte tillgänglig för den nordiska marknaden, men jag har ett original med svensk text då vi ansågs som en för liten marknad. Jag tror att samma sak gäller för Theos filmer, vi är ointressanta ur ekonomisk synvinkel - därför inga nordiska versioner. Jag har självpåtagit mig att göra filmerna tillgängliga för den svenska marknaden.


Film är i mina ögon gränslös och utspeglar sig i betraktarens ögon. Att med bild och ljud skapa ett magiskt ögonblick i ditt liv utanför den amerikanska mainstreamfilmen med biljakter och action är ett konstverk i sig självt. Men det finns så många historier att berätta och vilket land de kommer ifrån spelar ingen roll. 

Det är berättandet som är konsten!

Att sedan vi svenskar föredrar det allmänna skräpet som Tv förser oss med är bara att beklaga. Det finns så mycket i världen utanför så det är bara att öppna ögonen. 
Svensk buskis är samma sak som grekisk buskis! Fast Åsa-Nisse heter Yannis, Kostas eller något annat. 

Jag ska skriva om Theo som är min ”Gud” bland regissörer lite senare. Han är outstanding på detta med bildspråk. Även om Spielberg m.fl är duktiga så är han bäst!

Ulf Wiman

Tack Uffe! Välkommen till Ulf Wimans webbsida med hans samling av DVD-skivor. Ulf är även författare och har skrivit 5 böcker - ni hittar dem här: www.wiman.gr 
Eva

Annabelle möter sin grekiske fåraherde efter 45 år!

Read this post in English: Annabelle meets her Greek shepherd after 45 years!

Igårkväll tittade jag som vanligt på "Pame Paketo" med Vicky Hatzivasileiou. Det ena paketet var från en mycket känd grekisk skådespelare, Γιάννης Βόγλης - Giannis Vóglis, som väldigt gärna ville träffa sin motspelerska från filmen "Κορίτσια στον ήλιο"(Koritsia ston ilio = Flickor i solen) som hade premiär 1968.

En turist från England spelades av den då 17-åriga svensk-amerikanskan Anne Lönnberg (Lonnberg) som fick rollen av en slump!


Filmen handlar om en ung tjej som träffar en fåraherde när hon är på semester i Grekland. I början är hon rädd för honom och springer allt vad hon kan när han vill ge henne mandlar han har i fickan. Det han ropar då springandes efter henne; "Στάσου, αμύγδαλα!" (Stásou, amígdala! = Stanna, mandlar!) har blivit ett bevingat uttryck! (Vill ni se den här scenen? Ca 5 min: Στάσου, αμύγδαλα!)

Fåraherden hamnar i fängelse, anklagad för våldtäkt, men allt är ju ett missförstånd.

De blir kära i varandra, men så kommer stunden då Annabelle måste åka hem...


Filmen blev otroligt älskad och visas fortfarande ofta på TV här, framförallt beroende på mycket bra musik och främst låten "Ένα Πρωινό" (Ena proinó = En morgon) eller "Annabelle" som den ofta kallas efter Lönnbergs rollfigur.

Här är den vackra låten (text: Georgos Papastefanoú, musik: Stavros Ksarchakos) i ett videoklipp med sångerskan Maria Dimitriadi och med scener ur filmen:


Pame Paketo hittade igen Anne Lönnberg. Hon berättade att på flyget från Frankrike (där hon bor) dagen innan satt hon bredvid en man som tittade på henne ganska mycket och till slut sa han att han kände igen henne, men kunde inte komma på varifrån. Hon sa nej, men han gav sig inte. Hon nämnde då att hon spelat in en film i Grekland för länge sedan, Koritsia ston ilio...Då skrek han rätt ut:    - Annabelle!!!

Jag tyckte den här återföreningen var lite kul och filmade just när Giannis Voglis och Anne Lönnberg möttes i studion:


Om Anne Lönnberg på grekiska: Anne Lonnberg
Kort biografi på engelska: Anne Lonnberg
(Halvsvenska Anne har faktiskt haft en liten roll i James Bond-filmen "Moonraker" och även varit med i en Woody Allen-film.)