Kattskrutten inomhus nu och efterlysning av ägaren pågår!

Har som sagt tagit hand om en katt som låg på gatan (Läs här om ni vill: Stackars lilla kattkrake!).

Har satt upp ett femtontal lappar med foto på strategiska platser; 6 skolor, 5 supermarkets, 1 minimarket samt hos 3 veterinärer...

Har kontaktat en plats på nätet för försvunna husdjur, men min annons finns inte där ännu, vet ej varför. Har dock en annons här på bloggen som kommer upp högt på listan om man letar efter en grå katt i Grekland: Βρέθηκε γκρι γάτος! Grey, nutered cat found in Glyfada.

Tyvärr har den inte microchip. Var tillbaka till veterinären i lördags. Det visade sig att han inte sett hur djupt hålet på kinden var (tyckte väl att det var konstigt att veterinären ansåg att snuvan var det allvarligaste...!). Man kunde se kindbenet därinne.

Veterinären rengjorde såret med fysiologisk saltlösning och hade på en gel (gelé) som ska hjälpa till att bilda ny hud. Det finns ju inget att sy ihop. Veterinären såg riktigt förskräckt ut och sa att det här är ett svårt fall. Usch vad jag är orolig!

Har tagit in den och har den instängd i Elinas rum, så stackaren får tyvärr vara mycket ensam, men jag litar inte på vår hund. Första dagen i rummet åt den inget! Av depression?! Men nu äter den riktigt bra måste jag säga. Tyvärr dricker den inte vatten, men lite mjölk åtminstone.

Jag ger extra antibiotika nu i tablettform (mosar in i lite mat), tvättar med saltlösning och har på den där gelén (med kirurghandskar). Att sköta om såret är det svåraste eftersom all beröring där gör fruktansvärt ont. Idag gick jag faktiskt över till kattälskande grannar och fick assistans. Kissen får även ögondroppar. Ack ja, ack ja.

Idag upptäckte jag ett till sår på halsen som jag inte sett förut, så den måste vara attackerad av en hund(övertänderna fick tag på kinden och undertänderna halsen). Det verkar som ett under nu att den överlevde, men jag känner att det verkligen inte är över ännu - är väldigt orolig vad gäller såret på kinden. Hittills tycker jag dock att det ser lite bättre ut, benet syns inte som det gjorde de första dagarna. 

Grannen sa att han tror att det är en raskatt av något slag, en ras som har kort svans. Så jag kollade lite på nätet och det verkar faktiskt som om det är en American Bobtail. Karaktären som beskrivs för dessa katter stämmer exakt in på den här skrutten(väldigt snälla, tycker om barn, lite hundlika!). Vi har en kattsele någonstans, ska leta reda på den och prova om den kanske är van...!

Ha en fin dag!