Har sytt en superpraktisk tygkasse, 33x37 cm. Perfekt när man ska iväg med papper i en dossier till något kontor, brev som ska postas m.m. Jag brukar ha en tom sådan i axelväskan och så är den bara att ta upp till
små inköp som man gör i någon affär, apotek et.c På så sätt slipper man alla små påsar hemma som man inte vet vad man ska göra av, plus förstås att man är miljövänlig!
10 comments:
Jätte söt!
Har alltid en tygväska med mej i bilen eller handväskan. Har köpt såna där hopvikbara i nylon som tar minimal plats.
Men har massor med gamla bommullsgardiner som jag tänkt sy väskor av, och sälja dom på marknaderna som vi har här på ön.
Vilken snygg väska du har gjort! Jag håller med dig angående påsarna. Jag säger alltid nej till platspåsar, speciellt de där småpåsarna som inte tjänar något syfte överhuvudtaget och som bara slängs när man kommer hem.
Vilken vacker tygkasse. Den skulle min fru älska. Tänk om jag kunde sy.
Tina: Smart!
Carola: Tack! Bra att du inte tar plastpåsar när du kan undvika det - det finns så mycket småsaker vi kan göra för en renare planet, men ibland tänker man inte ens på det.
Steve: Haha, men det är faktiskt väldigt lätt att lära sig kan jag tala om! En finare present till din fru än en väska som DU sytt själv kan väl knappast finnas?! :)
I alla fall hoppas jag få lite mer tid framöver och kanske sy några och lotta ut...maybe...
Svårigheten är att jag numera är enarmad så hur gärna jag än skulle vilja så får jag nog böja mig för den grymma verkligheten.
Jag får hoppas på en utlottning.
Hej!
Du gör verkligen allt så snyggt. Fin design.
MVH Rigmor
PS! Jag minns från när jag bodde i Umeå att Gun var väldigt duktig på att sy och piffa - du har nog det i generna.DS!
Det var tråkigt att höra, Steve! Har du förlorat armen i en olycka då antar jag? Usch så trist( men som sagt det finns ju mycket värre saker som kan hända...och viktigare saker än att sy!)!
Ha en bra dag!
Hej Rigmor! Tack! Ja säkert har jag fått lite sådant i generna av mamma, och av pappa oxå som även han är bra på att fixa olika grejer med händerna. (Tack mamsen och papsen!)
Så sant, så sant, värre saker kan hända och viktigare finns att göra. Min hjärna har sagt upp kontakten med min vänstra kroppshalva efter en stroke för 10 år sedan. Halvkroppsförlamad benämns det visst. Men mycket har jag lärt mig att göra ändå, fast på ett annat sätt än tidigare.
Steve, då har du i alla fall din arm där även om den inte är till så mycket hjälp. Bra att du ser saker och ting från den positiva sidan! Det kanske är så för de flesta; innan så tänker man att man inte skulle stå ut om det eller det hände, men om/när man råkar ut för något så inser man ju att det kunde varit värre.
Bara det att du skulle önskat att du kunde sy en liten väska till din fru är nog den allra bästa presenten för henne...!
Ha en skön dag!
Post a Comment