Thursday 20 September 2012

"El Greco", regisserad av Yannis Smaragdis

Ett gästinlägg av Ulf Wiman!

Eva bad mig att skriva lite om grekisk film. Så okej, här kommer ett litet gästinlägg.

Grekisk film säger ni och skakar på skallen! Jodå, greker kan göra film och mycket bra sådan. Jag ska inte ta upp Theo Angelopoulos här utan han får komma till tals senare…


Jag börjar med Yannis Smaragdis och hans höjdare ”El Greco” . Det är en av de bästa filmerna från den grekiska filmscenen. Inte för att jag är med som statist utan för att den berättar en historia om Domenicos Theotokopoulos känd för alla som El Greco.


Naturligtvis så börjar historien på Kreta (var annars) där han hade sitt ursprung. De första 20 minuterna är filmade på Kreta med delvis inklippta scener från Rhodos gamla stad och borgen.

El Greco var en rebell. Han hade sina egna tankar och åsikter. Filmen har inga megaskådisar utan Nick Ashdon gör huvudrollen (trevlig kille). Domenicos var en kompromisslös konstnär och förkämpe för frihet samt en sökare av kärlek och frihet. Allt detta under den spanska inkvisitionen.


Filmen skulle kunna vara mitt eget livs historia. "El Greco" finns inte tillgänglig för den nordiska marknaden, men jag har ett original med svensk text då vi ansågs som en för liten marknad. Jag tror att samma sak gäller för Theos filmer, vi är ointressanta ur ekonomisk synvinkel - därför inga nordiska versioner. Jag har självpåtagit mig att göra filmerna tillgängliga för den svenska marknaden.


Film är i mina ögon gränslös och utspeglar sig i betraktarens ögon. Att med bild och ljud skapa ett magiskt ögonblick i ditt liv utanför den amerikanska mainstreamfilmen med biljakter och action är ett konstverk i sig självt. Men det finns så många historier att berätta och vilket land de kommer ifrån spelar ingen roll. 

Det är berättandet som är konsten!

Att sedan vi svenskar föredrar det allmänna skräpet som Tv förser oss med är bara att beklaga. Det finns så mycket i världen utanför så det är bara att öppna ögonen. 
Svensk buskis är samma sak som grekisk buskis! Fast Åsa-Nisse heter Yannis, Kostas eller något annat. 

Jag ska skriva om Theo som är min ”Gud” bland regissörer lite senare. Han är outstanding på detta med bildspråk. Även om Spielberg m.fl är duktiga så är han bäst!


Ulf Wiman

Tack Uffe! Välkommen till Ulf Wimans webbsida med hans samling av DVD-skivor. Ulf är även författare och har skrivit 5 böcker - ni hittar dem här: www.wiman.gr 
Eva


5 comments:

Grekland nu said...

Tack för ett bra inlägg! Självklart kan greker göra film, jag har sett många exempel på det. Och grekisk film har fått ett uppsving de senaste åren. Se bara på de filmfestivaler som ordnas. Men tyvärr är det få som får erkännande utomlands.

Malin said...

Jag vill se den nu!!!

Marina pa Kreta said...

Återigen. Greker är bäst, men sämst på att marknadsföra sej. =)

Uffe said...

Det är väl tyvärr bara två grekiska filmer som slagit i Sverige! Pote tin Kyriaki (Never on Sunday) från 1960 med Melina Mercouri, en ganska töntig film som man var tvungen att dubba till flera europeiska språk för att den skulle gå hem. Den andra är Politiki kouzina (A Touch of Spice) från 2003 som var Greklands Oscarsbidrag 2005. Politiki är en mycket sevärd film om än lite långsam i sin handling. Men den har den typiska grekiska berättartekniken. Långa scener fulla av drama.

Eva in Athens, Greece said...

Tack för era kommentarer och än en gång tack Uffe för ditt inlägg!
"Never On Sunday" har jag nämnt här i bloggen då jag skrev ett inlägg om Melina Mercouri: http://evaiaten.blogspot.gr/2012/03/melina-mercouri-en-mycket-alskad.html
Alla som bor i Grekland kan nog nynna med i sången hon sjunger i filmen, speciellt refrängen; "Ena, kai dio, kai tria kai tessera paidia..."♫♪♫