Tuesday, 13 December 2011

Kommer ni ihåg den "smidiga kameleonten"?...

Vad jag nu menade med det egentligen, har jag kanske myntat ett nytt uttryck? Ändrade verkligen färg ett antal gånger under Skitpromenaden som jag berättade om, men smidig...tyvärr inte!

Trodde ju att jag inte skadat mig. Hade verkligen väldigt ont i knäet ett par dagar då och minns att jag kände mig orolig, men så var det onda helt plötsligt borta. Det var då jag skrev inlägget -  trodde jag klarat mig.

Så plötsligt den 10 november fick jag jätteont i knäet, så att jag faktiskt haltade lite, speciellt i trappor. Nästan 4 månader efteråt och jag kom ju inte ihåg då ens att jag hade gjort illa mig i juli. Efter 5 dagar insåg jag att det inte skulle försvinna av sig självt och gick till ortopeden.

Han sa att jag skulle linda knäet med is i 15 min 3 ggr per dag, men var tveksam om det skulle hjälpa eftersom det var en gammal skada. Då plötsligt kom jag ihåg när Marisa dragit omkull mig.

Nu så här efteråt kan jag verkligen inte förstå varför jag inte gjorde isterapin då, de två första dagarna då jag hade så ont!
Nu hjälpte det inte, så ortopeden fick avlägsna...usch, vill knappt säga det...gammalt blod inifrån knäet med en spruta.
(När man måste sitta still med is runt knäet kan man roa sig med att fota skärpet som håller isen på plats...)

Efter det har knäet blivit mycket bättre, tack och lov, och jag har slutat halta. Men visst var det konstigt att det inte gjorde ett dugg ont under 4 månader?!

Om jag hade lindat knäet med is (3 ggr á 15 min ) de första dagarna hade det förmodligen inte behövt bli några konsekvenser av det hela.

Glöm ej att is hjälper MYCKET vid många skador!


7 comments:

Steve said...

"Skräpet" får mig att tänka på Musse Pigg.

Jennie said...

Ajajaj! Hoppas du slipper ont nu då.
Trevlig Lucia!

Marina pa Kreta said...

Krya på dej!
Det läkarn gjorde med sprutan låter hemskt!

Snäckskalsdalen. said...

Bra att det blev bättre, du kanska har vridit till det bara lite och så har skadan gått upp igen. Är inte knän lite knepiga på det viset.
Men is är bra!
Agneta kram

Anonymous said...

Eva vännen, du måste bli bättre på att lyssna och känna av ditt inre. Kanske kände du inte av skadan därför att du har vant dej vid att prioritera andras behov och glömmer bort Eva. Klassisk kvinnofälla att du mår bra av att tillgodose dina närmaste behov.En stor björnkram från mej så länge och krya på dej!
Nina

Anonymous said...

Glömde visst ett viktigt plural s på ordet närmaste i min förra kommentar.närmaste+s!! Utan det blir betydelsen precis tvärtom. För mycket glögg?
kram Nina

eva i Aten said...

Steve: Hihi, SKÄRP står det faktiskt. Och visst är det Musse Pigg, rätt gissat(!), inhandlat till sonen på Disneyland i Paris för ganska många år sedan.

Jennie: Tack, Jennie! Ha en fin 4:e Aventshelg!

Marina: Ja, det låter verkligen läbbigt, men det kändes inte alls!

Agneta: Mycket möjligt, har ingen aning, är inget vidare på sjukvård och sådant, fast när jag var ung hade jag tänkt bli hjärnkirutg (eftersom jag tyckte det var roligt att klippa och klistra...).

Nina: Gulligt sagt av dig, vännen! Ja, man vet ju aldrig med oss kvinnor, helt klart tror jag att vi har större smärtgräns än karlar..., men jag tror inte det i detta fallet. Bamsekram! ♥♥♥