Har äntligen tagit itu med alla gamla foton som ligger i kartonger och påsar överallt! Tror knappt det är sant
själv! Sist jag satte in foton i album var 1998, och digitalkamera började jag använda i år först, så det är 11 års foton att försöka få ordning på...Jobbigt, jobbigt, men samtidigt så känns det så himla kul nu! Jag ska verkligen fixa det och tänk så kul det ska bli sedan - att faktiskt kunna TITTA på fotografierna! Allt det jobbet med album slipper man ju med digitalkameror, men det är ju heller inte så kul...att inte kunna sitta ner i soffan och titta i ett fotoalbum. Om man är riktigt duktig så ser man till att göra riktiga fotografier åtminstone av de bästa bilderna. Nåväl, jag får ta en sak i taget!
Vovven har fått sig en skön dusch idag, men hon gillar det INTE. Hon kommer inte när man ropar på henne just då, hon vet precis vad som väntar. Annars kommer hon alltid, utom om hon är för upptagen med att jaga en katt eller så... Idag hittade jag henne hopkrupen vid Dimitris i soffan, ha ha, hon trodde väl att hon skulle få hjälp av honom. När man väl fått in henne i duschutrymmet går det bara bra. Har försökt lära henne "Shake it!", men tyvärr inte lyckats. Smiter ut ur duschen och stänger glasdörrarna och säger "Shake it!" med bestämd röst, men nej, då står hon därinne och är helt orörlig. Jag har väntat 5 minuter ibland. Så fort man öppnar och hon kommer ut skakar hon av sig så det står härliga till. SUCK! Därefter blir det klippning av klorna, inte heller uppskattat. Det är i alla fall lättast efter bad för då är klorna mjukare. Man använder en speciell hundtång oxå förstås. Det är ganska svårt att veta hur mycket man ska klippa. En gång klippte jag för mycket på vår förra hund, Naif. Det kom lite blod och var inte roligt alls. Idag klippte jag för lite - det vet jag eftersom man hör tick tack av klorna när hon går...Innan allt detta har man sett till att tvätta alla hundsängar och mattor som hon brukar ligga på...
Marisa växte upp tillsammans med en katt. Den katten, Elvis, fick vara ifred. De blev aldrig riktigt vänner, de bara accepterade varandra. Det berodde på att vi hade katten först och Elvis var väl ca 3 år när vi tog hem Marisa. Om man skaffar en liten kattunge då man har hund är det ganska stor chans att de ska bli riktigt bra kompisar, men man måste förstås ha dem under uppsikt i början. Det allra bästa är antagligen att man tar hem båda samtidigt och små.
Ibland kommer det in katter på vår bakgård och det har varit rena cirkusen. En gång hade jag fulla famnen med torr tvätt då jag fick kasta mig över Marisa för att hon skulle släppa en katt...det var bara att tvätta om allt igen! Hon har fått tag i katter flera gånger, men det verkar som om det är mest lek. Åtminstone har det aldrig synts till något blod och katterna har sprungit iväg som tur är. En gång drog hon fram en liten kattunge från under några buskar, men jätteförsiktigt. En kattmamma hade precis flyttat dit dem antagligen. Jag gick ut och tittade ett par ggr så hon skulle förstå att det inte var något bra ställe, och sedan på natten satte ju bevattningssystemet igång oxå... Så nästa morgon hade de flyttat igen.
No comments:
Post a Comment