Saturday, 12 April 2014

Den gamle på Posten - The old man at the Post office

(Scroll down for English)

En dag när jag var på Posten och satt där och väntade på min tur var det en gammal man som precis hade hämtat ut ett pyttelitet paket. Han öppnade det på en liten bänk där precis framför väntstolarna - verkade helt omedveten om världen runt omkring honom. 
I paketet var det en liten, liten glasburk, vilken såg ut som om den innehöll honung, samt en liten sked med en rosett runtom. 
Det var oxå ett litet brev med och några fotografier vilka han studerade med ett förstoringsglas som han fiskade fram ur fickan.
Den gamle tittade fundersamt på den lilla glasburken innan han öppnade den.
Därefter avlägsnade han omsorgsfullt rosetten från den lilla skeden, tog ut sina löständer och lade dem på bänken och åt ivrigt upp det honungsliknande innehållet.

Mannen tittade en stund på den tomma burken och slängde den sedan i en papperskorg där bredvid. 
Efter det studerade han den lilla skeden ur olika synvinklar och bestämde sig för att även den hörde hemma i skräpkorgen. 
Rosetten fick gå samma öde till mötes. 

Så satte mannen in löständerna, och av som tydligt var en gammal vana använde han tungan till att flytta dem oupphörligt runt om i munhålan. Därefter spatserade den gamle iväg.

(Detta skrev jag i sept. 2010. Nu vet jag att det var honung i burken. Det är numera vanligt som "boboniera" = liten present till gästerna vid ett bröllop eller dop.)


One day when I was sitting and waiting for my turn at the post office with the queue ticket in my hand an old man caught my attention. He just had retrieved a really small parcel and kind of absent he opened it there on a counter in the post office.

In the parcel there was a tiny jar, which seemed to contain honey, and the tiniest little spoon attached with a beautiful ribbon in a bow.

In the parcel there was a small letter and a few photographs as well which he studied with a magnifying glass he took out of his pocket.

The old man then twisted and turned the small jar, looking very thoughtful.

He carefully removed the little bow from the spoon and opened the jar, put his false teeth on the counter top and eagerly ate the honey-like content.

He was looking for a while at the empty glass jar and then threw it in a trash bin next to him. Afterwards the elderly man studied the tiny spoon from different angles and decided it belonged in the rubbish bin as well. The bow had the same fate.

The dentures was put back and the old man used his tongue to move them endlessly around in his mouth, - clearly an old habit.  Then he strolled off.

(It was honey in the jar. It's a common gift to the guests at a wedding or baptism in Greece: "boboniéra".)


Credits:
Painting of old Greek man by Keith Stoddart
Picture of honey: Weddingtales.gr             

6 comments:

Veiken said...

Jag blir alldeles rörd när jag läser om den gamle mannen. Det var kanske ett stort ögonblick för honom!
Tänk om vi kunde värdesätta det vi har lite mer...

Eva Inathens-Greece said...

@Veiken
Jag beundrar den gamle mannen. Han var cool på något sätt. Han hade full kontroll - tänk att han hade ett förstoringsglas i fickan! Jag gillar skarpt att han inte brydde sig om vad andra tyckte och tänkte när han lade löständerna på disken.
Visst är det så, Veiken, vi är bortskämda!
Tack och kram♥

Elle said...

Det måste ha varit en väldigt speciell honung, eftersom han inte kunde vänta med att äta den tills han kom hem.
Ha en fin helg!
Kram

Eva Inathens-Greece said...

@Elle
Det finns en stor möjlighet att han inte hade något hem...:(
Det finns så många människoöden...ack ja, ack ja. Tänk så många därute som inte har tak över huvudet på nätterna.

Linda said...

"Gamlingar" har verkligen en sådan charm hos sig! :) Ser det måånga gånger på jobbet, och jag älskar att se hur de bara kör sitt eget race och inte bryr sig om vad andra tycker. :)
Man får ta vara på stunder - som denna - när man är med om dem! :)

Eva Inathens-Greece said...

:) Ja, många äldre är hur mysiga som helst!
Verkligen fin kommentar, Linda!
Kram, kram♥