Tuesday 5 June 2012

Kattskrutten inomhus nu och efterlysning av ägaren pågår!

Har som sagt tagit hand om en katt som låg på gatan (Läs här om ni vill: Stackars lilla kattkrake!).

Har satt upp ett femtontal lappar med foto på strategiska platser; 6 skolor, 5 supermarkets, 1 minimarket samt hos 3 veterinärer...

Har kontaktat en plats på nätet för försvunna husdjur, men min annons finns inte där ännu, vet ej varför. Har dock en annons här på bloggen som kommer upp högt på listan om man letar efter en grå katt i Grekland: Βρέθηκε γκρι γάτος! Grey, nutered cat found in Glyfada.

Tyvärr har den inte microchip. Var tillbaka till veterinären i lördags. Det visade sig att han inte sett hur djupt hålet på kinden var (tyckte väl att det var konstigt att veterinären ansåg att snuvan var det allvarligaste...!). Man kunde se kindbenet därinne.

Veterinären rengjorde såret med fysiologisk saltlösning och hade på en gel (gelé) som ska hjälpa till att bilda ny hud. Det finns ju inget att sy ihop. Veterinären såg riktigt förskräckt ut och sa att det här är ett svårt fall. Usch vad jag är orolig!

Har tagit in den och har den instängd i Elinas rum, så stackaren får tyvärr vara mycket ensam, men jag litar inte på vår hund. Första dagen i rummet åt den inget! Av depression?! Men nu äter den riktigt bra måste jag säga. Tyvärr dricker den inte vatten, men lite mjölk åtminstone.

Jag ger extra antibiotika nu i tablettform (mosar in i lite mat), tvättar med saltlösning och har på den där gelén (med kirurghandskar). Att sköta om såret är det svåraste eftersom all beröring där gör fruktansvärt ont. Idag gick jag faktiskt över till kattälskande grannar och fick assistans. Kissen får även ögondroppar. Ack ja, ack ja.

Idag upptäckte jag ett till sår på halsen som jag inte sett förut, så den måste vara attackerad av en hund(övertänderna fick tag på kinden och undertänderna halsen). Det verkar som ett under nu att den överlevde, men jag känner att det verkligen inte är över ännu - är väldigt orolig vad gäller såret på kinden. Hittills tycker jag dock att det ser lite bättre ut, benet syns inte som det gjorde de första dagarna. 

Grannen sa att han tror att det är en raskatt av något slag, en ras som har kort svans. Så jag kollade lite på nätet och det verkar faktiskt som om det är en American Bobtail. Karaktären som beskrivs för dessa katter stämmer exakt in på den här skrutten(väldigt snälla, tycker om barn, lite hundlika!). Vi har en kattsele någonstans, ska leta reda på den och prova om den kanske är van...!

Ha en fin dag!

8 comments:

Grekland nu said...

Vilket pyssel du fått med den stackars kraken! Hoppas verkligen att den kommer att må bättre och att ägarna upphittas. Det syns att det nog är en ovanlig ras. Klia den bakom örat från mej...

Juni said...

Stakkars pus, men så bra at du passer på den. Godt at det finnes snille mennesker som deg som ikke bare går forbi, men virkelig gjør noe :-)

nina said...

Hoppas att den stackars kisen och hans ägare hittar tillbaka till varandra snart, tack vare din insats. Du kan ha honom i en bur i trädgården en stund varje dag så att Marisa får komma i kontakt med honom. Snart kommer hon att acceptera honom som en del av flocken som tillhör hushållet, trots att hon i allmänhet avskyr katter.Min hund blir tokig när hon ser en katt ute, men våra katter har hon blivit vän med. (även den nya som kom efter henne) Prova och lycka till.

Eva in Athens, Greece said...

@Ingabritt
Tack snälla du!♥

@Juni
Jag är så glad att den verkar må bra och såret ser ut som om det kommer att läka ihop.
Det finns som tur är många djurvänner i Grekland, så om bara inte katten gått och gömt sig skulle säkert någon annan tagit hand om den.
Jätteskoj att du tittar in förresten - ska kolla nu om du också kanske har en blogg.
Kram
☼☼☼

Eva in Athens, Greece said...

@Nina
Smart idé med buren! Jag skulle gärna behålla kissemissen om den blir bra, vilket jag tror jag vågar hoppas på nu. Tror inte heller att det skulle vara så svårt att få Marisa att acceptera den nya flockmedlemmen, värre är det dock att vi bor på markplan och det känns som om den här katten är en innekatt och borde fortsätta vara det...den har inget utevett! Är inte rädd för hundar eller bilar, går mitt i vägen...
Nåväl, vi får se vad som händer.
Kram♥

Mona said...

Så gulligt av dig att ta hand om katten. Jag har så svårt för att se djur lida. Det låter bra att du kan tänka dig att behålla kissen om inte den kan återförenas med sin ägare.

Monica said...

Stackars fina kisse, hoppas att kissen stannar hos dig du goa fina människa =)

Kram

Eva in Athens, Greece said...

@Mona
Det var den snällaste finaste lilla kissemiss, önskar så att den fått leva.

@Monica
Tack snälla Monica.