Friday, 7 October 2011

Massor av gråt ikväll...

Så var det dags igen! Ett av mina favoritprogram, "Πάμε πακέτο" ("Páme pakéto". Ordagrant betyder det "Vi åker paket", men på grekiska har det ungefär betydelsen "Vi hör ihop"), hade säsongspremiär ikväll. Tårarna har sprutat som vanligt om torsdagkvällarna...

Man gråter både för att det är sådana tragiska levnadsöden man får höra och i slutet av varje berättelse gråter man (jag åtminstone, men jag är definitivt inte ensam...) av lycka!

Programmet återförenar människor som förlorat kontakten, eller kanske aldrig haft kontakt trots att de är familjemedlemmar. Oftast är det 2 livsöden per program.

Den ena historien ikväll var om en tjej i 20-årsåldern som fick veta för ett halvår sedan, då hennes mamma dog, att hon var adopterad. Hon hade inte haft en bra uppväxt hos hennes styvföräldrar, och framförallt inte med hennes styvfar (hon hade t.ex inte fått gå klart skolan!). Samma dag som mamman begravts samlade hon ihop sina saker och stack hemifrån. Hon vände sig till programmet för att få träffa sin biologiska mor. De lyckades dock inte hitta henne (mycket ovanligt, tror aldrig det hänt förut), men däremot hittade de en ett år äldre syster till henne, som växt upp med sin pappa. Båda hade växt upp utan syskon och de var så lika varandra! Som en total överraskning fick de ett syskon ikväll! Underbart att se!

Vicky Hatzivasileíou heter den eleganta programledaren. Hon har haft programmet från början, det är 4:e året nu. Hon gråter jätteofta hon också faktiskt!

Jag gråter och resten av familjen skrattar åt mig! :)

Här en 30 sekunders programtrailer:


Programmet visas på kanalen Alpha torsdagar kl 21. Vet faktiskt inte om samma program finns i andra länder också.

7 comments:

Snäckskalsdalen. said...

Jag tror det har funnits något liknande i Sverige emellanåt. Härligt att gråta av lycka!
Agneta kram

Marina said...

Jag har också för mig att det gick något liknande i Sverige. Vet däremot inte om det fortfarande går.

Carola said...

Jag gråter också när jag ser sådana där program. Jag gråter när folk blir glada, då blir jag också så glad så jag gråter. Jag brukar gråta till Extreme home makeover när någon familj kämpar med ett förfallet hus och kan inte betala räkningarna osv och så får det ett jättefint hus med allt som kan tänkas. bbbuuuu huuuu :)

Karro said...

Jag låg nerbäddad i sängen och tittade på det och som vanligt kom tårarna. Som jag torkade bort med lakanet.
Stackars tjej liksom. Men glad för hennes skull ändå. Nu börjar livet, som hon sa.
Tack för awarden men har inte hunnit skriva. Har haft min bror på besök, en sjuk dotter och imorgon kommer mina föräldrar.

Trevlig helg!!!

eva i Aten said...

Agneta: Det är det verkligen!

Marina: Ett annat koncept på samma sak alltså. Kanske hittade de inte lika många "stories" i Sverige. Här är det inte längesedan som det absolut inte accepterades barn som var födda utanför äktenskapet t.ex. Många barn har fötts i hemlighet och adopterats bort. Föräldrarna till mamman har ibland tagit ifrån henne bebisen, mot hennes vilja, p.g.a "skammen"! Otroliga historier man får höra berättas i det här programmet...

Carola: Precis som jag! Men kan bli irriterad på Extreme Home Makeover också, eftersom jag tycker de överdriver storleken på hemmen. Tror att många av dem inte har råd att bo kvar efter ett tag. Måste ju kosta mycket pengar att värma upp sådana jättehus. De skulle kunna bygga fler hus till fler familjer istället...men då skulle väl inte programmet "sälja" lika mycket som det gör nu.

Karro: Så kul med mycket besök!
Lakan kan vara bra till mycket...önskar att jag ocså hade vett att gå och lägga mig tidigt som du!

Kram till er alla! Ha en mysig lördagkväll!

Marina pa Kreta said...

Ja, det är ett riktigt snyftprogram!
Måste få tipsa om svt.se deras arkiv har en massa goda snyftdokumentärer där tårarna rinner av glädje.
T.ex "En andra chans".

Svenska playkanaler är kul för oss i utlandet. Överraska ngn hemma med att man vet vem som är kär i vem i Bonde söker fru, t.ex ;-)

eva i Aten said...

Låter som ett program (En andra chans) jag skulle gilla, Marina! Har funderat många gånger på att skaffa svensk TV, men så tänker jag att då blir det ännu mer saker jag måste göra...för givetvis kommer det att finnas några program jag bara inte får missa!