Gammal grekisk saga

Theseus i Athen och färden till Kreta.

Ur boken "Grekiska Sagor" av Eva Hedén. En väldigt lättläst och spännande bok för dig som gillar Grekland och grekisk mytologi! (Bilder från webben.)

Theseus hade hemma i Troizen hört vilka faror och strider som säkert väntade honom i Athen. Hans farbroder och dennes femtio vilda söner skulle inte utan motstånd se honom komma som arvtagare till kungadömet. När han trädde in i kungaborgen, gömde han därför svärdet under sin mantel, men ingen kunde misstaga sig på att han var en furste, och han inbjöds till konung Aigeus' bord. Under sin vandring genom Attika hade Theseus hört folk tala om den undersköna och trollkunniga drottning Medea, som kommit söderifrån genom luften till Athen. Det dröjde inte länge förrän drottningen fick klart för sig vem den okände gästen i själva verket var. Hon var rädd för att bli bortjagad och inbillade därför den gamle Aigeus att främlingen kommit för att döda honom.

Vid ett gästabud övertalade hon konungen att göra sig av med den okände genom att sätta framför honom en bägare med förgiftat vin. När Theseus tog bägaren för att dricka föll manteln åt sidan och Aigeus fick syn på svärdet, som han genast könde igen. Hastigt slog han bägaren ur sonens hand och räddade honom från döden. Svärdet bevisade klart vem han var och Aigeus omfamnade honom under tårar. Medea, som så svekfullt bedragit sin gemål, flydde till sitt hem i det fjärran belägna soluppgångens land.

Fast Theseus blivit erkänd av sin fader som arvtagare väntade honom ännu många faror. Hans maktlystna kusiner anföll honom, och först efter långa och blodiga strider lyckades Theseus besegra dem och vinna riket. Han dödade också den tjur, som Herakles fört från Kreta till konung Eurystheus. Den gången hade tjuren släppts lös igen och hade länge härjat och förstört åkrar och ängar i Attika innan Theseus fick bukt med honom och befriade landet från besten.

Nu tycktes det som om frid och glädje äntligen skulle få råda i landet, men utifrån hotade nya svårigheter. Konung Minos på det mäktiga Kreta fordrade stora skatter vart nionde år och begärde dessutom att sju ynglingar och sju unga flickor från Athen skulle sändas till Kreta att offras som bot för Minos' son, vilken en gång hade blivit svekfullt bragt om livet vid en idrottsfest i Athen.

När Minos genom sina sändebud fått visshet om sonens öde, drog han själv med en väldig flotta mot Athen för att hämnas prinsens död. Athenarna var inte rustade utan måste underkasta sig Minos hårda villkor. Allt detta hade hänt långt innan Theseus anlänt, och han erbjöd sig genast att följa de olycksvalda till Kreta och trotsa kung Minos. Den gamle fadern bönföll honom att avstå från den farliga färden, men Theseus stod fast vid sitt beslut.

Ett skepp utrustades och vid avresan gav konung Aigeus rorsmannen ett vitt och ett svart segel. Skulle tvärt emot konungens dystra aningar skeppet återvända med hans son och de andra athenarna oskadade måste rorsmannen lova att hissa det vita seglet, så att konungen och alla i staden fortast möjligt kunde befrias från sin olidliga oro.

Före avresan offrade Theseus på oraklets befallning till kärleksgudinnan Aphrodite. I högtidligt tåg gick Theseus i spetsen för de unga dödsinvigda ner till hamnen. Det svarta seglet svällde för vinden, skaran gick ombord, och snart rundade skeppet udden och var ute på havet. Efter en lång och stormig färd kastade sjömännen äntligen ankar i en hamn på Kreta, där de unga genast fördes upp till Minos' palats.

Kretas konungar hade under århundraden byggt till och förskönat palatsen. Sedan länge låg dessa öppna för solen och omgavs av de underbaraste trädgårdar i stöllet för tjocka murar och väldiga vakttorn. det mäktiga och rika Kreta behövde sedan länge inte frukta någon fiende, ingen vågade trotsa Kretas välbeväpnade flottor. Havet gav trygghet liksom det skänkte Kreta rikedomar utan like. Ur olivskogarna hämtade man dyrbar olja, som i stora krukor förvarades i palatsens förrådsrum och såldes till länderna runt omkring. Kretas rymliga slätter vid kusten bar säd i överflöd, och vinrankan trivdes på bergens sluttningar.