Natten som var då jag skrivit klart blogginlägget gick jag in i köket och öppnade luckan till diskmaskinen, vilken diskat klart. Hör då ett kort metalliskt ljud utifrån trappen. Det var inte en dörr som slog igen eller en
dörr som öppnades med en nyckel. Ljudet var inte högt, men eftersom det var alldeles tyst här hemma så hörde jag det. Eftersom ljudet inte passade in och det var mitt i natten gick jag försiktigt fram till vår ytterdörr och kikade ut genom titthålet i dörren... Vi har alltid lyset på ovanför vår ytterdörr p.g.a säkerhetsskäl. Det visade sig vara helt rätt. Hade lyset varit släckt hade jag varit tvungen att tända det då för att se och då hade inkräktarna förstås begripit att de blivit upptäckta. Vad jag såg var alltså två okända män som smyger uppför trappen! Jag tror hjärtat höll på att stanna! Hade de kommit mot vår dörr skulle jag förmodligen dött på fläcken! Att de valde att gå uppåt istället för att försöka sig på vår dörr kan nog oxå bero på att vår dörr var helt upplyst. Jag gick direkt till telefonen och ringde Polisen. Slog numret fel 2 ggr trots att det bara består av tre nummer: 100...Talade om att jag sett två typer smyga uppför trappen i flerfamiljshuset där vi bor och adressen. De bad om mitt namn oxå. Jag viskade, men de fattade snabbt. Eftersom jag var vaken och det var väldigt varmt inne hade jag lämnat en del fönster öppna och inte aktiverat inbrottsalarmet ännu. Allt måste vara tillbommat för att det ska kunna aktiveras. Jag sätter alltid på det innan jag går och lägger mig. (Nu har jag redan satt på alarmet förstås, tänker inte vänta tills jag går och lägger mig någon fler gång!) Sprang runt och stängde fönstren och aktiverade alarmet - var ju orolig att de skulle komma till oss oxå. Som de smög var det ju helt säkert att deras avsikter inte var goda...
Väckte Dimitris och bad honom ringa nattvakten vi har till bygget här mittemot för att be honom ta signaliment, ifall Polisen skulle dröja. Dimitris ringde och steg upp och klädde på sig.
Jag tittade ut genom titthålet igen och just då såg jag dem gå. Det hade väl gått max tre minuter. De gick nog så snabbt eftersom de insåg att vi har speciella säkerhetsdörrar i fastigheten. Dessa dörrar har tjocka bultar som far in i väggen runt hela dörren när man låser. Dimitris kikade i titthålet han oxå och givetvis skulle han ut...
När han kom ut såg han blåljusen utifrån gatan, så de var verkligen snabbt på plats. Poliserna hade dock fått syn på vår nattvakt och trodde att han var en av tjuvarna...De riktiga tjuvarna blev nog överraskade när de såg blåljusen, men snabbt klättrade de över det höga staketet till grannarna och lade benen på ryggen.
Dimitris sprang ut på gatan och hojtade till poliserna att lämna nattvakten ifred och att tjuvarna stuckit en annan väg. Därefter vidtog en tjuvjakt! Inom kort var det massor av polisbilar i området - Dimitris räknade till 9 st! Efter ett tag kom Dimitris in och sade att de kommit undan. Polisen hade dock inte givit upp, vilket de ska ha en éloge för, och efter 5-10 minuter ringde vår vakt och berättade att tjuvarna var fasttagna! Dimitris fick åka med till polisstationen och lämna en anmälan.
En liten väska som jag sett den ena hålla i hade de dock gjort sig utav med. Jag tror att de hade verktyg i den. Det kom många poliser och letade efter den väskan, men den hittades inte. Dimitris hittade deras bil som stod parkerad lite längre ner på gatan med nycklarna i. Polisen gjorde en ordentlig undersökning av bilen, som var en hyrbil. De tog fingeravtryck på den och även här på entrédörren samt på staketet. Han som tog fingeravtrycken sa att han kände igen avtrycken och att de två gjort massor av inbrott. Dock vet man ju inte hur länge de får sitta inne och om de kommer att fortsätta sin ohederliga yrkesbana därefter eller inte. Nu har Polisen åtminstone namn på deras fingeravtryck. (De två är invandrare.)
Jag sov bara en timme, från 07.15 till 08.15...
Eftersom allt gick bra kan man nästan skratta åt det nu. Samtidigt har man fått sig en ordentlig påminnelse om att vad som helst kan hända när som helst.
Sätter in en avslappnande bild på den vackra jakarandan (vilken blommar mer och mer för var dag) som avslutning...
dörr som öppnades med en nyckel. Ljudet var inte högt, men eftersom det var alldeles tyst här hemma så hörde jag det. Eftersom ljudet inte passade in och det var mitt i natten gick jag försiktigt fram till vår ytterdörr och kikade ut genom titthålet i dörren... Vi har alltid lyset på ovanför vår ytterdörr p.g.a säkerhetsskäl. Det visade sig vara helt rätt. Hade lyset varit släckt hade jag varit tvungen att tända det då för att se och då hade inkräktarna förstås begripit att de blivit upptäckta. Vad jag såg var alltså två okända män som smyger uppför trappen! Jag tror hjärtat höll på att stanna! Hade de kommit mot vår dörr skulle jag förmodligen dött på fläcken! Att de valde att gå uppåt istället för att försöka sig på vår dörr kan nog oxå bero på att vår dörr var helt upplyst. Jag gick direkt till telefonen och ringde Polisen. Slog numret fel 2 ggr trots att det bara består av tre nummer: 100...Talade om att jag sett två typer smyga uppför trappen i flerfamiljshuset där vi bor och adressen. De bad om mitt namn oxå. Jag viskade, men de fattade snabbt. Eftersom jag var vaken och det var väldigt varmt inne hade jag lämnat en del fönster öppna och inte aktiverat inbrottsalarmet ännu. Allt måste vara tillbommat för att det ska kunna aktiveras. Jag sätter alltid på det innan jag går och lägger mig. (Nu har jag redan satt på alarmet förstås, tänker inte vänta tills jag går och lägger mig någon fler gång!) Sprang runt och stängde fönstren och aktiverade alarmet - var ju orolig att de skulle komma till oss oxå. Som de smög var det ju helt säkert att deras avsikter inte var goda...
Väckte Dimitris och bad honom ringa nattvakten vi har till bygget här mittemot för att be honom ta signaliment, ifall Polisen skulle dröja. Dimitris ringde och steg upp och klädde på sig.
Jag tittade ut genom titthålet igen och just då såg jag dem gå. Det hade väl gått max tre minuter. De gick nog så snabbt eftersom de insåg att vi har speciella säkerhetsdörrar i fastigheten. Dessa dörrar har tjocka bultar som far in i väggen runt hela dörren när man låser. Dimitris kikade i titthålet han oxå och givetvis skulle han ut...
När han kom ut såg han blåljusen utifrån gatan, så de var verkligen snabbt på plats. Poliserna hade dock fått syn på vår nattvakt och trodde att han var en av tjuvarna...De riktiga tjuvarna blev nog överraskade när de såg blåljusen, men snabbt klättrade de över det höga staketet till grannarna och lade benen på ryggen.
Dimitris sprang ut på gatan och hojtade till poliserna att lämna nattvakten ifred och att tjuvarna stuckit en annan väg. Därefter vidtog en tjuvjakt! Inom kort var det massor av polisbilar i området - Dimitris räknade till 9 st! Efter ett tag kom Dimitris in och sade att de kommit undan. Polisen hade dock inte givit upp, vilket de ska ha en éloge för, och efter 5-10 minuter ringde vår vakt och berättade att tjuvarna var fasttagna! Dimitris fick åka med till polisstationen och lämna en anmälan.
En liten väska som jag sett den ena hålla i hade de dock gjort sig utav med. Jag tror att de hade verktyg i den. Det kom många poliser och letade efter den väskan, men den hittades inte. Dimitris hittade deras bil som stod parkerad lite längre ner på gatan med nycklarna i. Polisen gjorde en ordentlig undersökning av bilen, som var en hyrbil. De tog fingeravtryck på den och även här på entrédörren samt på staketet. Han som tog fingeravtrycken sa att han kände igen avtrycken och att de två gjort massor av inbrott. Dock vet man ju inte hur länge de får sitta inne och om de kommer att fortsätta sin ohederliga yrkesbana därefter eller inte. Nu har Polisen åtminstone namn på deras fingeravtryck. (De två är invandrare.)
Jag sov bara en timme, från 07.15 till 08.15...
Eftersom allt gick bra kan man nästan skratta åt det nu. Samtidigt har man fått sig en ordentlig påminnelse om att vad som helst kan hända när som helst.
Sätter in en avslappnande bild på den vackra jakarandan (vilken blommar mer och mer för var dag) som avslutning...
No comments:
Post a Comment